Efter att jag kom hem från Gävle så la jag mig ner och tittade på TV-Pucken och i periodpausen eller om det var mellan matcherna så kommer det plötsligt bilder från Stefan Livs ceremoni i Jönköping. I min värld så är hockeyspelare robotar och grinar inte (typ), men här stod det hockeyspelare och släkt och grinade helt öppet, någon bröt ihop och var tvungen att sätta sig ner. Där var det kört helt plötsligt satt jag och grinade för mig själv här hemma. Jag som skulle titta på TV-Pucken och halvsova i soffan.