I fredags så skulle jag jobba till 14:30, men det dök upp mer och mer hela tiden, så det hela slutade med att jag inte stämplade ut förren klockan var 15:36, men det gjorde inte mig någonting. For till farmor och farfar och lämnade lite grejor innan jag for hem och blev bjuden på middag, sen lyckades Pucko övertala mig att spela minigolf och tro det eller ej, men jag kom faktiskt inte sist, men jag är fortfarande sämst i Sverige, eftersom det var Ida som kom sist. For hem och tittade på OS-invigningen och och väntade på att Lena skulle höra av sig så att jag kunde hämta de vid tåget och sen fara hem och sova. Dessvärre så var tåget försenat och där satt jag och ville inget annat än att sova. Tillslut som kom tåget och jag skjutsade de till Lenas bil sen tog jag och däckade på 100 och 06:06 ringde klockan. Var bara att bege sig upp till Indal och jobba 7-17 på väster och sen ta ett nattpass på söder, där jag sitter just nu. Är så trött så att jag vet knappt vad jag heter, men nu är det bara 6½ timme kvar till hemgång, så som jag längtar.

Idag har det varit en helt hysterisk dag på jobbet, fick ingen lunch förns vid 14-tiden. Då var inte jag hungrig längre och kunde helt enkelt inte äta mer än en tugga. Men från 14 fram till 15:30 stod tiden stilla och jag trodde ett tag att jag aldrig skulle få gå hem. Åkte till Anna och hon  gav min nacke en rejäl omgång, trodde jag skulle dö där ett tag, satan vad ont det gjorde, men det behövdes vill jag lova.