Resan
Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag, Josefin och Linda bokat en resa till hösten. Vi åker den 24/10 och landar då i Ho Chi Minh, därefter har vi inte bestämt någon rutt, men vi ska ta oss till Bali i allafall och avsluta resan i Singapore, för vi flyger hem därifrån och jag tänkte passa på och hälsa på Tidey´s. Så om någon (om någon mot för modan läser det här, har några tips på vad man inte får missa i asien så tas tips tacksamt emot). Länder vi tänkt är Vietnam, Kambodja, Malaysia, Bali (indonesien) och Singapore. Har hört att man måste åkte till Angkor wat om man är i Kambodja och det är det nog tänkt att vi ska göra, men det är nog det enda också.
Ansiktsförlamning
Jobbade dagen på midsommarafton på SSIH och kände att jag fick ont bakom höger öra, men tänkte inte så mycket mer på det. Åkte hem och skulle försöka sova eftersom jag skulle jobba natten på hematologen. Kunde inte sova för det gjorde så ont, så åkte ut till stugan och våldgästade de och bjöd in mig själv på middag. Åkte till sjukhuset och jobbade, hade ont, klagade flera gånger under natten till Josefin, åt lite smärtstillande men det hjälpte bara i någon timme, sen kom det tillbaka igen. Åkte hem, tog alvedon och gick och la mig och sov, vaknade vid 16 av att jag var kissnödig, var upp och kissa och då ringde Pernilla så vi pratade en stund, sen så gick jag och la mig igen och vaknade vid 18:30, kände att höger ansiktshalva inte riktigt hängde med. Ringde mamma och frågade om jag hade ont när jag hade anstiktsförlamning för 15 år sedan, vilket hon inte tror att jag hade, men jag tror det. Ringde 1177 för att fråga om jag skulle åka till primärvårdsjouren eller akuten, stackars människa på andra sidan fick panik när jag berättade, så hon ville skicka en ambulans, men jag sa att jag tar mig upp själv, bara jag vet vart jag ska. Åkte upp på akuten, anmälde mig i reception, fick komma in ganska snabbt, blev omhändertagen av en som jag jobbat några pass med på hematologen. Sen blev jag bortkörd till ett annat rum där jag fick vänta och vänta och vänta lite till. Var ju att jag hade WiFi och att det var dam VM så jag hade någonting att sysselsätta mig med, och att jag hade lyckats få med mig 2 burkar pepsi när jag åkte.
När jag upptäckte det Väntan på akuten
Hungrig var jag vänta fick jag göra, vid 02 kom läkaren in till mig och tittade på mig och sa oj vad kan det här vara. Då drog jag min teori som han köpte rakt av, kanske dumt av mig att säga något. Han var inne hos mig i ca 5 minuter, sen sa han att han skulle gå och sjukskriva mig och skriva recept. När han kom tillbaka så sa han att han inte kunde sjukskriva mig för han visste inte hur man gjorde, så jag skulle ringa på måndag. Åkte hem och la mig och sova några timmar, åkte på apoteket och hämtade ut medicinerna. Ska nog vara glad att jag har jobbat där jag har jobbat så att jag visste vad det var för typ av mediciner som jag stoppade i mig, för det sa han inte ett ord om.
Jag mådde så fruktansvärt dåligt på kortisonet så det var hemskt, fick en puls på 180 bara jag gick från lillstugan till storstugan, nog för att det lutar lite och att jag inte har någon kondition att tala om, men så dålig är den inte. Illamående var jag också, usch, kortison är ett rävgift, dock bra för vissa, men jag är inte en av de som mår bra av det.
På måndagen så åkte jag in till SSIH på morgonen för att rapportera över mina patienter till Marita som dessutom blev helt själv nu när jag skulle vara sjukskriven. Ringde bort på akuten, fick prata med en som jag pluggade sköterska med, så han lyckades få tag i läkaren och hjälpa honom att sjukskriva mig, så blev sjukskriven i 2 ½ vecka. Eftersom jag inte kunde stänga ögat riktigt så köpte jag först en lapp för öga som jag hade för 15 år sen, fungerade inge bra då och inte nu heller, så jag köpte mig ett par glasögon utan styrka för att skydda ögat när det blåste ute.
Åt medicin i 10 dagar som det var sagt, kan hända att jag råkade lägga till magnesium också, det ska ju tydligen vara bra. Var även på healing, jag var desperat för jag hade så ont så jag var beredd att testa allt. Lite av smärtan försvann, men jag började känna ryckningar i näsan nästa direkt efter jag varit där, då hade jag varit förlamad i ca 1 vecka. Efter det så kom det allt mer och mer ryckningar, har ingen aning om det är så att healing påverkade läkningsprocessen eller om jag bara hade tur att det gick över så pass fort. Det sägs att det tar 1-3 månader innan en ansiktsförlamning går bort, men för mig tog det drygt 3 veckor innan jag såg normal ut igen, klart att jag är inte helt 100% återställd, märkte jag när jag skulle blåsa ballonger till Vides kalas, men det ska nog gå tills sig det också. Nu är det bara smärtan bakom örat som jag skall bli av med, har varit och gjort en röntgen för att se om det är något där som inte skall vara där. Avslutar med en lite jämförelsebild från 2000 och från nu när jag hade ansiktsförlamningen.
En liten uppdatering av läget.
Nu var det längesen jag skrev, vad har hänt sen sist?
Jag har sagt upp mig från SSIH, även hunnit med att sluta där. Fått ansiktsförlamning igen, dock på höger sidan den här gången. Har hunnit börja på mitt nya jobb inom kommunen där jag inte kommer vara kvar särskilt länge, hoppas jag. Jag är på ett boende nu, men tanken är att jag ska ut i hemsjukvården när alla semestrar och sånt är över. Det är väl typ vad som har hänt, eller jo just ja, jag, Josefin och Linda har bokat en resa till Asien. Tanken är att vi ska hinna med Vietnam, Kambodja, Malaysia, Bali (indonesien) och Singapore. Vi landar i Vietnam och flyger hem från Singapore.
