Imorse när jag gick hemifrån så sken solen och det var 14 grader. När jag går ner för trappen så ser jag att det är mörkt på himlen borta vid Haga, men tänker inte mer på det utan börjar gå. När jag kommer till Bäckparken så smäller det som satan. Jag blir rädd eftersom jag är rädd för åskan, men jag höjer volymen i mina öron och fortsätter att gå. Jag tycker att jag klarar mig ganska bra, men när jag kommer ner till stan så börjar det droppa lite, så jag bestämmer mig för att öka takten lite.

Men när jag kommer till hedbergska så bestämmer sig himlen för att öppna sig, och vi snackar verkligen öppna sig. Det regnade så mycket så att det gjorde ont och stuprören klarade inte av allt regn utan det var blött överallt. Där gick jag utan paraply. Det tog ungefär ½ sekund innan jag var totalt genomblöt, så det var bara att fortsätta mot skolan och se glad ut. När jag kom fram så försökte jag plocka av mig de yttersta lagren av kläder, vilket gick efter mycket om och men. Men det var en stor sjö runt om mig. Sen satt jag där och frös under 2 föreläsningar innan jag äntligen fick åka hem och byta om.