Jag hade förberett "mormor" på att jag skulle åka därifrån, för jag skulle fira jul hos farmor och farfar. Det var sagt att vi skulle äta innan jag stack. Men nu så sköt de på maten för man var tvungen att kolla på kalles jul före. Jag hade som sagt bestämt att jag skulle åka till farmor och farfar vid 4. Så när klockan närmade sig fyra så gjorde jag och mamma oss klar för att åka in till stan. Men när vi ska gå då säger "mormor" men herregud vi ska ju äta nu, ni kan ju inte gå nu. Mamma sa åt henne att de kunde börja äta, för mamma äter ju ändå ingen julmat. Men det kunde man ju absolut inte göra för på julafton ska man vara tillsammans, jag har ingen aning om hur de gjorde för jag stack som sagt därifrån.

Jag har känt att sprickan mellan oss har blivit större sen de åkte utomlands när jag tog studenten. Det slog så jävulskt hårt mot mig så det finns inte. Visst jag har alltid kännt att det har varit jävligt ansträngt mellan oss, men det trodde jag fan inte att de skulle missa. Förklaringen var nästan värst, att hon visste inte när jag skulle ta studenten när de bokade resan. Men vet du vad, du hade kunnat frågat, för jag hade vetat om ett år vilket datum jag skulle ta studenten. Men om det vore Charlie eller Jesper som skulle ta studenten, då skulle de aldrig missa det. Det jag tycker är så konstigt är att de inte heller är dina äkta barnbarn, men de är så mycket mer värda.

Ska jag vara ärlig så känner jag nästan mer med Åsa, som är min riktiga mormor, men som jag tyvärr aldrig hann träffa. Men när jag åker till graven och tänder ljus, vilket jag faktiskt gör ganska ofta, så känner jag ett lugn, jag känner mig älskad. Jag blev så glad när jag och mamma var på ica nivrena och det kom fram en  barndomskompis till mamma och sa till mig att jag var lik Åsa, det värmde.

Det senaste i raden av alla händelser var nu när gammoffa hängde sig, vilket tydligen är hemligt, då de inte passar in i "mormors" stil att någon i släkten har gjort något sånt. Nu idag söndag 14 mars så skulle de städa ur hans lägenhet, men det var ingen som sa något till mamma, för hon räknas nog inte heller in i "mormors" krets. Huvudsaken är Veronica och Ulrica är med, för de är ju de hon älskar. Så från och med nu så tror jag att jag ska börja kalla henne för Ann-Christine eller vad hon nu heter.

Det jag tycker är mest synd är att jag inte har samma kontakt med morfar längre, jag älskar min morfar men nu träffar jag inte han så ofta och mycket för att jag gruvar mig för att åka dit. Förut så kunde jag och morfar gå på fotboll och ha lite tid tillsammans, men det är inget vi gör nu.

Jag vill inte ens veta hur det ska bli när Veronica och Lante får barn, då kommer nog Charlie och Jesper sättas åt sidan också. Nu har vi fått veta att Veronica är med barn så nu är nog Charlie och Jespers glansdagar över i mormors ögon.