Idag har det varit en helt sjuktrolig dag på jobbet, jag tror att alla var hur trötta som helst. Jag skrattade så jag fick kramp och tårarna bara sprutade. Jag måste säga att efter mina 3 veckor på solgården så har jag ändrat min uppfattning totalt.

Från början så var jag rädd för gamla människor och undrade hur jag skulle klara av att jobba i 10 veckor. Men nu efter 3 veckor så tycker jag att det är skitkul, och tycker att det är tråkigt att snart halva tiden har gått. Men det kan ju bero på de man jobbar med också, snacka om störtsköna människor, och det är nog tur att man inte lever längre för att man skrattar, för då skulle jag aldrig dö.

Nu ska jag och Victor se om vi hittar nå vettigt.