Född och uppvuxen här och en del ord har jag aldrig hört talas om, de är fetmarkerad. Men jag har ju som sagt någon blandning av en massa dialekter. 

Bandy: Spelas på is, det är alltså INTE idrotten där femtio personer slår varandra på benen i en gymnastiksal.
Bron: Farstukvisten.
He/hä: Ungefär som engelskans put. Används för sätta, ställa, lägga, stänga, bre – you name it.
Det ”läker”: Någonting läcker.
Döm i hövve: Dum i huvudet på Sundsvallsdialekt.
Fara: Syd- och Mellansveriges åka.
Gatt: Måste.
Kräksnöa: Snöa jättemycket. Det gör det i Sundsvall.
Kuse: Insekt. (Och häst, men det vet ni.)
Käringa: Frun. Inte så negativt som det låter.
Köng: Kung blir köng på Sundsvallsdialekt. Vanligt uttryck.
Lägda: Varför säga åker eller fält när man kan säga lägda? Men enligt vissa är lägda en viss typ av åker. En "skabbig" sådan.
Nå' djävulskt: Vanligt uttryck som du sätter i slutet av meningarna. "Köng nå' djävulskt" exempelvis.
Obra: Sätt o framför allt om du vill beskriva motsatsen. Oäten. Okul.
Pluralfenomenet: Pluraländelser är onödiga. I Sundsvall är skorna snygg och basketspelarna i Dragons lång.
Petterschon: Pettersson. Och personen som säger det är förmodligen fullt nykter. Förschöka går det också säga.
Pärer: Potatis. Fullt logiskt.
Sista april: Ett krångligare sätt att säga Valborg.
Sundsvallsbyxan: En särskild Adidasbyxa.
Töligt: Jobbigt. (tror jag säger träligt)?
Åka skidor: Åka längdskidor, inte utför. Åker längd gör alla i Sundsvall.
Öndölat: Undulat. På sönnsvallska.