Måndag
Idag så var jag och hämtade Diza i Granloholm och gick hem med henne hit. Jag trodde att jag skulle vara tröttast men hon ligger och snarkar i soffan nu. När vi kom till miun så kom det 5 st utvecklingsstörda (gud vad jag hatar det ordet, låter så nedvärderande. Förståndshandikappade är inte bättre det heller) men jag tänkte inte mer på det utan fortsatte att gå.
Då ropar ena killen: Ursäkta, vad heter hunden?
Jag: Diza
Linus: jaha, visst är det en irish softcoated wheaten terrier?
Jag:(tänker febrilt innan jag kommer på att så är det) Jaa
Linus: Jag hade en sån förut
Jag: Jaha vad hette den då?
Linus: Vera, hon gillade att pussas.
Jag: Gillade hon att busa också?
Linus: Aaa.
Hon som gick med dem: Ojj du är den första som stannar när Linus ropar sådär, alla andra brukar bara öka takten.
Där stod jag som ett frågetecken och trodde att folk alltid stannade när någon frågade något. Sen vinkade de hej då till Diza.
Där stod jag som ett frågetecken och trodde att folk alltid stannade när någon frågade något. Sen vinkade de hej då till Diza.
Kommentarer
Ulrica
Det var en fin liten händelse <3
Pelle
Jag instämmer med Ulrica!
Bra gjort av dig att stanna, tyvärr är nog folk rädda för det som inte är normalt!
Trackback
